Vi har lyxat till det ordentligt och skaffat tv till sovrummet . Vi vill inte verka vara "förmer" än nån annan men vi tyckte vi förtjänade det.

Min morgon

Det här ser väl näringsrikt och nyttigt ut? Nu väntar jag bara på mitt te som bryggs i detta nu. Citron och ingefära. Egentligen ville jag ha Oboy men det har vi inte hemma och har heller aldrig haft. Till jobbet idag får jag åka buss, något jag inte uppskattar särskilt mycket. Anders är iväg och besiktigar bilen och tyvärr känner vi båda att den förmodligen inte kommer gå igenom. Den avger små kryptiska meddelanden till oss om att allt inte står rätt till och idag kommer den alltså få sin dom. Det är vad jag tror. Hej.

Konstiga typer

Tjuvtjockt men ändå hyfsat läge. Idag ville alla människor klappa Elton på promenaden, trots att jag var klädd i mjukisar och med huvtröjan ordentligt uppdragen som för att visa att matte inte var på humör för socialt shit chat. Elton gillar inte att bli klappad. Han gillar inte människor och han har en stark hatkärlek till andra hundar. Så fort han får syn på en annan hund blir han spänd i hela kroppen, bara skakar och kan inte släppa den andra hunden med blicken. Han kan inte röra sig utan står som fastgjuten kvar trots desperata lockrop från mig. "Måste gå. Måste härifrån. Vill inte prata." är mantrat som rör sig i mitt huvud. Egentligen handlar det inte om nån egentlig social fobi för min del, snarare det faktum att jag är trött på att behöva förklara Eltons knäppa beteende. "Jo, han är söt att titta på, men det är allt" brukar jag skämtsamt säga när främlingar vill prata. Ofta tror de också att det ska gå bra just när de ska klappa honom trots mina varningar. Som om de besatt nån speciell kraft som skulle göra Elton foglig och älska dem. Löjligt. Som en klok och erfaren man jag träffade härom dagen sa: "Fransk bulldog är mer som en terrier än Engelsk bulldog, fast det känner folk inte till. De räknar med att de ska mötas av en sävlig och timid hund men många gånger är de faktiskt just så som din hund är. " Det var trösterika ord av en fd. fransk bulldog-ägare. Elton är för gammal för att jag ska hålla på och formatera om honom. Dessutom har jag bara delad vårdnad om honom vilket gör det ännu svårare.

Skickar en hälsning från Rossö. Livet är gott!

Omåttlig igenkänningsfaktor

Ibland sitter jag på jobbet och bläddrar i olika intressanta tidningar. Läsarnas egna berättelser är de mest spännande och fascinerande enligt mig. Jag håller själv på och fila på en egen liten berättelse som jag tänker skicka in. Den handlar om den gången jag fick träffa E-type och känna på hans hår.

Och här är resultatet!

Jag är världens stoltaste flickvän! Min alldeles egen designingenjör.

Anders har plockat fram sina färgkritor och tuschpennor och är helt uppslukad av kreativitet.

Månadens benhandling

Jag har förberett mig mentalt hela morgonen. Idag ska jag omvandlas till en krigsförbrytare, gå till anfall, tortera och massakrera. Epilatorn har legat på hyllan i ett par månader nu men nu har jag sparat ut och är redo för en ny match. Jag måste tänka att jag är i krig och att hårstråna är mina fiender, ibland föreställer jag mig t o m små ansikten av personer jag ogillar på toppen dem. Då går det lättare och då förstår jag med ens varför jag utsätter mig.

Dagens jubelidiot är jag.

Sent igår kväll skickade jag in en hemlig ansökan till ett ställe som jag inte vill gå närmare in på i detalj vad det var för någonting. Hur som helst läste jag igenom ansökningsbrevet idag med klara och pigga ögon. Dumma, dumma mig. Jag har skrivit en lång och halvfärdig mening som bara står där i dokumentet, i alldeles fel sammanhang och kontext. Jag kom på nåt snitsigt i samma stund jag skrev på nåt annat och glömde helt av det jag inte hade avslutat. Och sen skickade jag iväg det, nöjd och vimmelkantig av trötthet. Jag känner mig som en jubelidiot och förstår att jag framstår som en sådan också inför personerna som läser det i detta nu. Kommer bli en sömnlös natt, det har jag på känn.

Om sanningen ska fram så börjar jag känna mig riktigt nöjd med vår örtagård. Nöjd och stolt. Å andra sidan får dessa små rackare mest kärlek av alla i familjen så det vore konstigt om de inte visade någon som helst tacksamhet.